Jag blev förvånad då jag fick domen i april: 14 dagars fängelse för rosamålningsaktionen vid Vidsel robotbas förra året. Jag hade fått för mig att en månad var det kortaste straff man kunde få. Men, även om två veckor kändes nästan skrattretande kort när jag först hörde det, så började det ändå kännas lite i magen när inställningsdagen närmade sig. Det är en ny miljö man ska möta (hade ej varit på Sagsjön tidigare), nya människor,en styrd vardag där man inte har möjlighet att gå därifrån om det blir jobbigt. Jag blev positivt överraskad den första dagen, de anställda hade, de allra flesta, en trevlig attityd. Och bland "tjejerna" var det också en god stämning. Efter första arbetsdagen kom arbetsledaren från köket och frågade om jag ville gå över till dem. Eftersom de hade en lunchrast på två timmar tackade jag ja. Jag blev ansvarig för den vegetariska maten, till tre personer. Sen hjälptes vi förstås åt med disk och städning, vi tre, fyra tjejer som jobbade i köket. Efter halv fem och på helgerna kunde jag läsa, träna eller göra vad jag ville.
En dag fick jag ett fint brev från en man, buddhist, som jag aldrig träffat. Han hade läst på Teologifestivalens blogg att jag kände mig lite låg efter vår rättegång. Vi fastnar ju lätt i frågan om framtida resultat, skrev han, men är inte ”varje handling, tanke och ord som talas ur kärlek, medkänsla och visdom ’belöningen’ i sig?” ”I er aktion uppstod en fredlig värld, en värld av kärlek och medkänsla. Och den måste göras om och om igen, i varje ögonblick. De som lyssnade till er i rätten delade denna värld med er då. Och frön till den ständiga förändring som är vår verklighet såddes. Vi vet inte när de blommar, vi vet inte exakt vilka blommor det blir – men att de blommar upp förr eller senare vet vi. Att de blommar upp med en energi som ligger i linje med de frön som sådde, det vet vi.”
Hans ord påminde mig om några rader i den bok om Nya testamentet som jag läser nu, Jesus och de första kristna, om Guds rike. ”Enligt evangeliernas Jesus kan man gå in i det framtida Gudsherraväldet redan nu, genom att gå in i gemenskapen med honom .” Eftersom han i sin person på något sätt förenar framtiden med nutiden är Gudsriket också närvarande nu, i och genom honom.
Är inte detta ett annat sätt att säga ”tänk inte så mycket på framtiden, lev det du tror på här och nu”? ”Sök gemenskapen med Kristus och låt dig formas av den.” Vilken fantastisk inbjudan, att gå in i den verklighet där Gud råder! Och en aspekt av detta är den sociala. Eller som min kursbok säger: ”Den som förkunnar ett nytt ’Guds herravälde’ ifrågasätter samtidigt rådande politiskt herravälde… Den politiska dimensionen i Jesu förkunnelse om Gudsriket är ofrånkomlig.” Amen. Den stora utmaningen: att tolka vad detta betyder i vår värld i dag.
