End These Wars!

Den 16 december - i torsdags - ordnades en stor manifestation vid Vita Huset, under rubriken End These Wars. Arrangör var Veterans for Peace, och många av dem som deltog hade själva tjänstgjort i Irak/Afghanistan. 131 personer greps efter att ha vägrat lämna området, bland dem Daniel Ellsberg, whistle-blower under Vietnamkriget.

Chris Hedges, författare och krigskorrespondent, höll ett tal om hopp. "Hope will not come in trusting in the ultimate goodness of Barack Obama, who, like Herod of old, sold out his people. It will not be realized by chanting packaged campaign slogans or attempting to influence the democratic party. It will not come through our bankrupt liberal institutions-- from the press, to the withered stump that is the labor movement.

Hope will only come now when we physically defy the violence of the state. All who resist, all who are here today, keep hope alive. All who succumb to fear, despair and apathy become an enemy of hope. They become, in their passivity, agents of injustice.

Hope has a cost. Hope is not comfortable or easy. Hope requires personal risk. It is not about the right attitude. Hope is not about peace of mind. Hope is action. Hope is doing something. The more futile, the more useless, the more irrelevant and incomprehensible an act of rebellion is, the vaster and more potent hope becomes.

Hope never makes sense. Hope is weak, unorganized and absurd. Hope, which is always nonviolent, exposes in its powerlessness, the lies, fraud and coercion employed by the state. Hope knows that an injustice visited on our neighbor is an injustice visited on all of us. Hope posits that people are drawn to the good by the good. This is the secret of hope's power. Hope demands for others what we demand for ourselves. Hope does not separate us from them. Hope sees in our enemy our own face."

Det finns ett par filmer på nätet från denna dag, bland annat den här.

David Petander - en ny bekantskap

I början av november var jag i Karlstad för att medverka vid ett par kyrkliga arrangemang. Av den trevlige studentprästen som jag sov över hos fick jag en bok, som han trodde jag skulle uppskatta. Den var utgiven 1960 på Sanningsröstens förlag (vilket fint namn!). Titeln var David Petander: Hans liv och förkunnelse, författare Hulda Nygren. Jag läste i boken under hela hemresan, och blev fascinerad av denne man. Vilket ovanligt vittnesbörd! Här var en person som satsade allt på att leva ut Guds rike, så som han förstod det. Från Lilla Uppslagsboken: "Petander, David, präst (1875-1914). Petander lämnade 1911 sin prästtjänst för att som "vandrarpräst" frambära ett huvudsakligen på Bergspredikan grundat, asketiskt färgat budskap om Guds rike. 1914 häktades han för ohörsamhet mot mobiliseringsorder."

Petander ville leva i Jesu efterfölj. Han ville få människor att uppleva Guds kärlek och ge den vidare. Han kritiserade dem som tyckte att välståndssökande, maktsträvanden och våldsanvändning kunde förenas med kristet liv. Han gav bort sina tillhörigheter för att gå ut på vägarna, möta människor, hjälpa dem i det han kunde och prata med dem om riket.

Från hans tid som präst i Ånge berättas att inget kunde förmå honom att från predikstolen läsa något som gick emot hans övertygelse. I handboken hade han med krita strukit över sådant som han inte kunde stå för. "Efter det han gång på gång ertappades med att formulera om och ibland helt stryka vissa ritualer och böner, hade han på fråga hur han trodde det skulle gå för honom i framtiden, svarat: När det inte går längre så slutar jag." Och efter ett antal år kom han alltså till denna punkt.

Inom många religiösa kretsar betraktades han som farlig, man menade att det var gärningslära han predikade. Ofta fick han inte tillträde till kyrkolokaler för att predika. När han kom till en ny stad affischerade han, med enkla papperslappar: "Predikan hålles om Guds rike, av David Petander". Trots varningar från kyrkoledare var det många människor som kom för att lyssna.

1914, strax efter krigsutbrottet, inkallas Petander till militärtjänstgöring, men han inställer sig inte. Han är hos en vän i Västerås när en polisman kommer för att hämta honom. Han anhålls, förs till fängelset i Västerås, och nästa dag vidare till Sundsvall för att ställas inför krigsrätt. Dock är han nu sjuk, och domaren tycker också att han inte verkar riktigt "tillräknelig", så han släpps utan straff. Strax därefter avlider han. "Utslitet hjärta och lunginflammation."

Jag hoppas komma tillbaka till denne Jesusefterföljare, men avslutar här med ett citat av honom. "Evangelisterna har skrivit så litet som möjligt. Ljuset ligger i livet, ej i orden. Det är nödvändigt att ljuset lyser så klart det kan. Världen frälses genom liv. Kristus måste ha gestalt i oss."