söndag 5 december 2010

David Petander - en ny bekantskap

I början av november var jag i Karlstad för att medverka vid ett par kyrkliga arrangemang. Av den trevlige studentprästen som jag sov över hos fick jag en bok, som han trodde jag skulle uppskatta. Den var utgiven 1960 på Sanningsröstens förlag (vilket fint namn!). Titeln var David Petander: Hans liv och förkunnelse, författare Hulda Nygren. Jag läste i boken under hela hemresan, och blev fascinerad av denne man. Vilket ovanligt vittnesbörd! Här var en person som satsade allt på att leva ut Guds rike, så som han förstod det. Från Lilla Uppslagsboken: "Petander, David, präst (1875-1914). Petander lämnade 1911 sin prästtjänst för att som "vandrarpräst" frambära ett huvudsakligen på Bergspredikan grundat, asketiskt färgat budskap om Guds rike. 1914 häktades han för ohörsamhet mot mobiliseringsorder."

Petander ville leva i Jesu efterfölj. Han ville få människor att uppleva Guds kärlek och ge den vidare. Han kritiserade dem som tyckte att välståndssökande, maktsträvanden och våldsanvändning kunde förenas med kristet liv. Han gav bort sina tillhörigheter för att gå ut på vägarna, möta människor, hjälpa dem i det han kunde och prata med dem om riket.

Från hans tid som präst i Ånge berättas att inget kunde förmå honom att från predikstolen läsa något som gick emot hans övertygelse. I handboken hade han med krita strukit över sådant som han inte kunde stå för. "Efter det han gång på gång ertappades med att formulera om och ibland helt stryka vissa ritualer och böner, hade han på fråga hur han trodde det skulle gå för honom i framtiden, svarat: När det inte går längre så slutar jag." Och efter ett antal år kom han alltså till denna punkt.

Inom många religiösa kretsar betraktades han som farlig, man menade att det var gärningslära han predikade. Ofta fick han inte tillträde till kyrkolokaler för att predika. När han kom till en ny stad affischerade han, med enkla papperslappar: "Predikan hålles om Guds rike, av David Petander". Trots varningar från kyrkoledare var det många människor som kom för att lyssna.

1914, strax efter krigsutbrottet, inkallas Petander till militärtjänstgöring, men han inställer sig inte. Han är hos en vän i Västerås när en polisman kommer för att hämta honom. Han anhålls, förs till fängelset i Västerås, och nästa dag vidare till Sundsvall för att ställas inför krigsrätt. Dock är han nu sjuk, och domaren tycker också att han inte verkar riktigt "tillräknelig", så han släpps utan straff. Strax därefter avlider han. "Utslitet hjärta och lunginflammation."

Jag hoppas komma tillbaka till denne Jesusefterföljare, men avslutar här med ett citat av honom. "Evangelisterna har skrivit så litet som möjligt. Ljuset ligger i livet, ej i orden. Det är nödvändigt att ljuset lyser så klart det kan. Världen frälses genom liv. Kristus måste ha gestalt i oss."

4 kommentarer:

  1. Tack Annika! Denna bok måste jag bara läsa :=)

    SvaraRadera
  2. Elisabet Albertsson6 december 2010 12:37

    Hej Annika! Jag blir så glad åt att du presenterar David Petander. Hans liv och tankar gjorde starkt intryck på mig när jag i slutet av 1990-talet läste om honom i boken" En svensk Franciskus - En bok om exemplets makt" skriven av Nils Tägt m fl. Det är en berättelse om hans liv, som också innehåller många citat. Jag blev så stormförtjust i honom och kände i mitt hjärta att han var en själsfrände.
    Den bok av Hulda Nygren från 60-talet som du skriver om vill jag försöka få tag på. Kanske finns den på bibliotek.

    SvaraRadera
  3. Elisabet Albertsson6 december 2010 14:57

    Bilder från David Petander: "Var inte som rosenbusken, som ger rosor åt en, törnen åt en annan." - "Var såsom källan i skogen, ur vilken var och en som går förbi kan dricka, vän som fiende, orm som duva."

    SvaraRadera
  4. Jag har skrivit om författaren Hulda Nygren som var min farmors syster: http://smulansblog.blogspot.se/2008/08/hulda-katarina-nygren-1891-1966.html

    SvaraRadera