Josefin Dahlgren gästbloggar

Det är för mig en stor ära att få vara gästbloggare här på “Ett annorlunda rike”.

“Hör Israel, Herren är vår Gud, Herren är en. Du skall älska Herren, din Gud av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft.” (5 Mos 6:4-5).

Detta är en av GT:s mest centrala texter. Sh`ma - Hör! Allt börjar på något sätt här. Guds relation till människan börjar med hörandet. Gud hör slavarnas nöd i Egypten. De känner ännu inte till Gud men Gud hör, vet och griper in för att befria (2 Mos 3:7). Verbet för ‘höra’ på hebreiska innebär också att låta sig beröras, att ta intryck av så att det leder till en handling - till kärlek. Den som ser, hör och vet den handlar också. Gud befriar människan och tilltalar henne, frågar efter henne. Som en brännande eld hör vi Guds tilltal, något som pockar på uppmärksamhet, som inte lämnar oss ifred utan skapar en rastlöshet, en vilja att likna rösten vi hör. Vi vill också vara en - vara hela i vår personlighet. Vi längtar efter att få leva ett helt liv, där bön och handling är ett och vi liksom Herren är en och inte många. “Jag är den jag är “ säger Gud (2 Mos 3:14) Så vill vi också vara, autentiska, helgjutna.

“/.../ och vi har hört hans röst ur elden. /.../ Denna väldiga eld förbränner oss. Om vi hör Herren, vår Gud tala igen kommer vi att dö. Ty vilken dödlig varelse har förblivit vid liv efter att som vi ha hört den levande Gudens röst ur elden? Gå du fram och lyssna till allt vad Herren, vår Gud, säger. Tala sedan om för oss allt vad Herren, vår Gud, har sagt till dig, så skall vi lyssna och lyda.”
(5 Mos 5:24-27)

Om vi hör och verkligen berörs så kommer något i oss att dö. Något av vår själviskhet, dubbelmoral och bekvämlighet kommer vi behöva lämna. Vi lockas av den helhet, den integritet som också har ett pris.

“/.../ “Vem kan bo vid en förtärande eld, vid ständigt brinnande lågor?” Den som lever rättfärdigt och talar sanning, den som skyr vad som vinns med våld och slår ifrån sig när han erbjuds mutor, den som inte vill höra talas om dråp och inte vill se åt det som är ont.” (Jes. 33:14-15)

När Gud befriat isreliterna ur Egypten så är en av de första sakerna Han gör att ge dem en lag med syfte att säkerställa att livet blir drägligt också för den minsta av dem, att resurser fördelas lika och att folket inte sätter sin lit till hästar och vagnar (dvs till vapen) utan endast till Gud. Gud vill skapa ett medkännande folk, som hör var nöden finns och griper in. Därför att vi lever i frihet är vi kallade att befria.

“Herren såg med misshag att det inte fanns någon rätt. Han såg att ingen trädde fram och häpnade över att ingen ingrep.”

Våra liv och våra kallelser ser olika ut, men alla är vi kallade att på något sätt gripa in - så att vi blir hela människor och världen blir hel så som Gud är en och hel. Det finns ett pris att betala för det. Är vi villiga?

Det är så lätt att knäppa sina händer
och be till Gud i självgod fromhet blott,
det är så lätt att gjorda sina länder
i kärt beröm och tro att allt är gott.
Det är så lätt att be av gammal vana
och höja blicken upp till himmelen,
men svårare än någon det kan ana
det är att spränga gränserna till den

Det är så lätt att knäppa sina händer
och tacka Gud för dagligt bröd och spis
man tanklöst tuggar mellan gommens tänder,
det är så självklart blott på alla vis.
Långt svårare det är att plöja tegen
och skörda råg och korn i ladan full,
långt tyngre är det nog att följa stegen
där bonden vandrar över ler och mull.

Det är så lätt att knäppa sina händer
för livets goda, fyllt av välbehag.
Mer svårt det är att hem till skumma gränder
arbetarn'n följa efter slutad dag.
Mer svårt det är att stå i mörka schakten
och pressa svetten ur en tröttkörd kropp,
mer svårt det är att följa arbetstakten
i smedens smedja genom dagens lopp.

Det är så lätt att knäppa sina händer
och bara säga: - Tack, o gode Gud,
och tack, o Jesus, för den hjälp du sänder,
jag vill dig prisa här med sång och ljud.
Du kanske tänker, när du munnen sluter,
att Gud och kejsare ha fått sin rätt.
Det går så fort, på bara fem minuter,
man kommer undan så bekvämt och lätt.

Det är så lätt att knäppa sina händer
och att i nöden blott Guds prövning se.
Det är så lätt att låta krigets bränder
till aska brinna för att det skall ske.
Det är så lätt att slå sig själv för pannan
och säga: - Världen ska förgås i blod.
Mer svårt det är att bygga själv en annan,
det fordrar ödmjukhet och tålamod.


Ur boken MySelf, dikter av Henry Johansson