Fredag den 30 april. Regnväder. Tråkigt för dem som ska fira Valborg. Har varit på promenad - blev glad över att denna tårtbit var aningens större och hade två fönster! Tillbaka 11:08, då står lunchen på bordet. Två timmar efter frukost ...
Frågade just en vakt om telefontillstånden. Det kan ta upp till en vecka! Och de jobbar bara med det måndag till fredag. Känns märkligt att vara så här isolerad när jag inte ens är häktad utan har en dom. (På anstalten där jag var förra året var det fritt fram att ringa, inga tillstånd behövdes.) Hade hoppats få prata med Pelle idag.
Kl 16:30. En av kvinnorna som delade ut middagen tittade allvarligt, nästan surt, på mig och sa "Vad sitter du för?" Jag blev väldigt förvånad, trodde inte de fick säga en sån sak. "En fredsaktion mot vapenexporten" svarade jag. Då sa hon nåt om att jag inte ser ut som de tjejer som brukar vara här.
1 maj. Fortsatt grått ute. Ser intervju med Greider på Nyhetsmorgon apropå hans nya bok. Intressant. Önskar att jag hade en psalmbok. I häktet förra året hjälpte den mig att be.
Kl 16:30. Satt och var rörd över vänligheten från en av vakterna, en ung kille - "Ha en fin kväll nu då!" sa han genom luckan - då Y, hon med dreadlocks, kommer med en bok "från budet" (det vill säga någon har lämnat in den). Det är antologin som Hasse är med i, och på första sidan finns en hälsning från honom och resten av Kristna freds-gruppen i Göteborg. Så oväntat! Vad fint att de tänker på mig.
Kl 17:50. En lustig dialog: "Ville du gå på toaletten?" Ja. "Är det nåt som går snabbt tror du? För vi stänger nu." (Efter 18:00 är det nattlaget som jobbar, dvs färre personer per våning.)
2 maj. Söndag och sol. Längtar till promenaden (nu är kl 14:15). Blev så glad när TV-gudstjänsten var She-mässan, med Emmylou Harris låtar, från Annedalskyrkan. Tema: kvinnors situation i världen. KG predikade, jättebra. Blev en stund av andakt.
På informationsbladet jag fått står ett dagsschema: 8:00 Uppstigning, 8:15 Frukost, 11:00 Lunch, 15:30 Middag, 16:45 Låsning för natten. Tycker sista punkten är lite märkligt formulerad. Vi är ju inlåsta hela tiden. Men efter 16:45 är det ju inte meningen att man ska lämna cellen alls (förutom toa-besök). Aktiviteter utanför cellen är annars en halvtimmes promenad dagligen samt en halvtimmes träning och dusch varannan dag.
Kl 16:30. Såå skönt att känna solen i ansiktet. Halvtimmen kändes väldigt kort.
Måndag den 3 maj. Äntligen telefontillstånd - men bara till min syster. Fick nej på Pelle, eftersom hans namn inte står på abonnemanget. Kunde de inte ha skrivit något om detta på ansökningsblanketten! Hur ska man förstå annars att det är ett krav?
4 maj. När jag kommer in från promenaden ligger flera brev/kort på mitt bord. "Måtte du aldrig rehabiliteras från ditt fredssinne" skriver en av ofogarna. Dom är så fina!
6 maj, 16:00. Får tillstånd att ringa hem! Ber att få låna telefonen med en gång, och den är tack och lov ledig. Härligt att prata med Pelle och Martin.
(Efter detta blev det inte så mycket anteckningar. Flyttade till annan avdelning på fredagen, där jag fick gemensam promenad med två andra tjejer. Släpptes onsdag morgon kl 8:00, pappa väntade utanför, körde mig till tåget. Föredrag i Uppsala på kvällen ...)
Det går inte läsa detta utan att ta bestående intryck. Tack börjar bli ett slitet ord men jag hittar inget annat för tillfället...Genom att få veta de små vardagliga detaljerna så hamnar man "liksom i situationen" och tar del och det känns som något händer inombords. Som avtryck i själen. Så ett par frågor: 1) Blir man inte hungrig mellan kl fem på eftermiddagen och kl åtta på morgonen? Kan man inte få lite kvällsmackor eller så?
SvaraRadera2) Vilka avtryck skulle du säga att dina fängelsevistelser gjort i dig? Hur har de format/utvecklat dig? Kanske i synnerhet den här väldiga isoleringen och alla förbud. Vad händer inombords när man blir utsatt för detta? Jag hoppas inte frågan är respektlös - inte meningen. Svara självklart bara om du vill.
3) Detta är ingen fråga utan en uppmaning: Om du någon mer gång blir inlåst utan en psalmbok så gör mig uppmärksam på det så skickar jag en pronto!
1) Man får bröd, margarin och marmelad och hett vatten i en termos (+ tepåsar) för att ha som kvällsmat.
SvaraRadera2) Tror inte att isoleringen påverkar mitt inre så väldigt mycket. Jag känner mig som mitt vanliga jag även i häkte (mer känslig efter några veckor dock). Vad som händer är väl längtan efter kontakt med människor. Att små saker kan bli stora, som att få duscha eller få ett brev.
Jag kan se det som en andlig övning att inte ha kontroll över sina dagar. Att ta allt som det kommer. Vara beroende av andra människor på ett särskilt sätt.
Det kan också finnas en befrielse i begränsande omständigheter. Det är radikalt färre val som man behöver göra, jämfört med i vanliga livet.
Tack för ditt fina svar. Kanske kan man säga att du "förlorar" världen men vinner dig själv/din själ?
SvaraRaderaPå tal om psalmboken, har du sett psalm 565 (Gå varsamt min kristen)? Min tillfälliga favorit.