torsdag 6 augusti 2009

Fortsättning: om gudsriket och etiken

Förra inlägget avslutades med ett konstaterande att människors agerande formas av de sammanhang där de befinner sig, och att det därför är avgörande för etiken vilka kulturer och strukturer vi har i våra gemenskaper, bland annat i församlingen.
När jag läste om detta i den baptistiske teologen James McClendons bok så gick mina tankar till hur man inom ickevåldsrörelsen betonar vikten av strukturer istället för att lägga allt ansvar på individens axlar. Man utvecklar praktiker, som till exempel rundor och olika typer av underlättarfunktioner, för att stärka demokratin inom aktionsgrupperna. Man jobbar på att praktisera en kultur av ingripande, så att många reagerar och griper in om någon skulle agera på ett förtryckande sätt. Vanor och strukturer kan vara till stor hjälp för oss bräckliga människor. Vi kommer alltid att fortsätta synda; därför behöver vi en kultur som minimerar dessa handlingars skadeverkningar. Ett konkret exempel: när man hör någon prata nedvärderande om någon som inte är närvarande, då ska det sitta i ryggmärgen att snabbt gå in och avbryta, till exempel genom att säga ”Jag tycker inte att vi ska prata om henne när hon inte är här för att försvara sig”.
McClendon menar att just praktiker är viktiga för den kristna gemenskapen. Med min bakgrund inom ickevåldsrörelsen är jag böjd att hålla med honom. I ett senare inlägg kommer jag att skriva något om de praktiker som han lyfter fram, till exempel dop, nattvard, undervisning, förlåtelse och fredsskapande.

Nu åker jag och Pelle strax till Sidensjö (utanför Örnsköldsvik) för att umgås med Pelles familj i några dagar. I nästa vecka kommer jag att vara "sommarbloggare" på dagen.se, så vi får se om jag hinner med något inlägg här då. Allt gott så länge!

2 kommentarer:

  1. Vänder och vrider på detta med etik och gudsrike. Å ena sidan har jag svårt att se att det finns något nytt etiskt innehåll i Jesu undervisning - å andra sidan så undrar man ju då om det inte får några som helst konsekvenser att vara bekännande kristen. Skulle det kanske kunna vara så här:



    Jesus kommer inte med något nytt etiskt tankestoff. Tankarna om gudsrikets etik är tämligen färdigformulerade i GT. Det Jesus gör är då att Han med ord och handling visar vad det innebär i praktiken att föra gudsriket in i världen. Han undervisar inte i etik utan kallar oss till den efterföljelse som kan komma att innebära ett personligt offer befriar oss från rädslan att göra detta.

    Vad tror du om detta? Är det en möjlighet och vad skulle det få för konsekvenser för tro och liv?

    SvaraRadera
  2. Hej! Jag skulle vilja komma i kontakt med dig för att höra om du skulle kunna komma till vår församling och prata om dina erfarenheter. Hur kan jag komma i kontakt med dig? Du kan antingen lägga en kommentar på min blogg eller maila till signe39@hotmail.com

    SvaraRadera