Nedan följer ett nytt stycke från min tenta om den anabaptistiske teologen McClendons tankar. Det handlar om kristen gemenskap, och betydelsen av vad vi gör tillsammans.
McClendon lyfter fram vikten av att koppla ihop det inre livets kamp med den sociala kristna kampen. Sedan 1600-talets England har det funnits en schism här, det inre och det yttre har separerats. Men församlingen behöver ha ett politiskt liv. Föreställningen om församlingen som Kristi kropp är den sammanbindande länken mellan individmoral och social moral, enligt McClendon. Vi behöver ”congregational reflection, discernment, discipline and action". På så sätt ges vägledning åt både individen och det gemensamma vittnesbördet. Det som vi ska gestalta tillsammans i församlingen är efterföljelse. Enligt Matteus evangelium betyder efterföljelse lydnad och solidaritet; att knyta sitt liv till Jesus och till varandra, i en gemenskap utan hierarkier.
Enligt McClendon är det vissa praktiker vi behöver för att ha en chans att klara av dessa utmaningar. De är nödvändiga för att levandegöra och föra vidare berättelsen om Jesus. Men vad innebär en praktik? Enligt en definition är de ”any coherent and complex form of socially established cooperative human activity through which goods internal to that form of activity are realized …”
Exempel på sekulära praktiker är konst, utbildning och äktenskap. Praktiker påminner om att spela spel: de har egna, interna mål (t ex vänskap, är ett mål i sig självt), det måste finnas bestämda riktlinjer (t ex lojalitet för vänskap), och det måste finnas en avsikt hos individen att vara med. Praktiker kräver och uppmuntrar vissa dygder. På så sätt är de viktiga ingredienser i en social moral. Det krävs viss kontinuitet i ett liv för att avsikter ska kunna upprätthållas och dygder formas; ”the practices of morality require the coherence of a singular story, the story of our lives”. På så vis formas en narrativ etik; det är hela livet med dess olika sammanhang och dess utveckling som är studieobjektet, inte enskilda beslut.
De tidiga församlingarna gjorde inte som esséerna och drog sig undan ute i öknen, utan levde i världen. Praktiken ”vittnesbörd/evangelism” var styrande, och bestämde hur man förhöll sig till andra praktiker. I enlighet med missionsbefallningen var det inte ett alternativ att dra sig undan, engagemang i och för mänskligheten låg i själva uppdraget.
Praktikerna inom gemenskapen, som stärker gemenskapen och är inriktade på förlåtelse, kan också – ska också – användas i kontakten med människor utanför församlingen.
”The church is a society that embodies powerful practices” skriver McClendon. Vilka är då dessa? Jag hittar inte någon uttömmande lista hos McClendon, men han nämner bland annat dop, nattvard, mission, undervisning, förlåtelse och fredsskapande. Jag skriver något om dessa nedan. I den andra delen av trilogin hävdar han att Nya testamentet tydligt pekar på fyra praktiker: gemensam bön, arbete för riket, lärjungarnas vittnesbörd och att lyssna till Ordet. Bibeln, word, tolkad genom ”the baptist vision”, tjänar som norm och vägledare för de tre andra aktiviteterna: worship, kingdom work och witness.
Enligt Svenska kyrkans kyrkoordning finns det fyra praktiker som är oundgängliga för en kristen, luthersk församling. ”Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.” Om man kopplar undervisning till word så överensstämmer dessa fyra med McClendons fyra grundpraktiker. Med inspiration från hans texter skulle man kunna utveckla på vilket sätt dessa är viktiga och hur de kan stärkas. Det kanske är en uppgift för ett framtida arbete!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Superintressant. Du är verkligen påläst och kunnig. Jag har läst flera gånger och försöker hänga med men måste ändå ställa en fråga. Du kanske har förklarat det på andra håll fast jag bara inte greppar riktigt. Du skriver:
SvaraRadera"Bibeln, word, tolkad genom ”the baptist vision”, tjänar som norm och vägledare för de tre andra aktiviteterna: worship, kingdom work och witness."
Jag förstår inte riktigt vad som menas med det. Hur tolkar man Bibeln genom "the baptist vision"? Vad innebär det egentligen?
Önskar Dig ett riktigt Gott Nytt År!
Gott Nytt År till dig! Ja, det var ju dumt att skriva så, uttrycket (the baptist vision)förklaras någonstans i början av tentan, men det är inte ens säkert att jag har haft med det på bloggen. Som jag kommer ihåg det menar McClendon att ett kännetecken för baptisters bibelläsning är att man identifierar den egna, nuvarande församlingen med urkyrkans, det vill säga målgruppen för evangelierna och Paulus brev. Så här skriver han: man ser ”the present Christian community as the primitive community and the eschatological community”. ”This is that”, som han återkommande säger; det som Gud uppenbarar för de första kristna är i lika hög grad adresserat till dagens kristna gemenskaper, för ”vi är dom”.
SvaraRaderaJag vet inte hur särskilt detta är för baptister, kan tänka mig att väldigt många kristna ser det på det viset. Eller, vad tänker du?
Stort Tack! Det förklarar saken... och kanske problematiserar den samtidigt. Detta att identifiera sig med urkyrkan är något som olika samfund och församlingar i alla tider har velat (och vill) göra. Intentionen är säkert god men det verkliga bekymret är att ingen vet vad urkyrkan egentligen var för något, om man överhuvudtaget kan tala om något sådant som en urkyrka. Det finns nog egentligen ingen enhetlig urkyrka. Kristendomen som självständig religion fanns inte förrän under andra århundradet. Dessutom kunde nog Jesustroende församlingar se rätt olika ut på olika ställen. "Urkyrkan" får nog därför tyvärr anses vara en efterhandskonstruktion som olika kristna riktningar "skapat sig" och sedan försökt efterlikna. Därför tänker jag att det är svårt att tolka Bibeln genom en "urkyrklig" vision. Risken blir att det blir en omskrivning för att man tolkar Bibeln genom sin egen teologiska agenda, så om jag har förstått det hela rätt så kan detta vara en rätt riskabel bibelläsningsprincip. Det motsäger dock inte att evangeliet har en politisk dimension. I GT görs ingen skillnad mellan politiska och religiösa texter eftersom det politiska och religiösa livet är ett. Kanske skulle en mer "gammaltestamentlig" läsart, tolkningsprincip (ja, det finns ju så klart inte EN sådan, utan flera, men ändå...) kunna vara till hjälp. Jag tror att den kristna kyrkans smått pubertala inställning till moderreligionen utgör ett problem. Istället för att se vilket fantastiskt arv vi har att ta vara på så gör vi allt för att ta spjärn mot, ta avstånd från och försöka hitta tecken på att Jesus tog avstånd från GT och judendomen. Nu glider jag från ämnet i din bloggtext men nämner ändå någrå ord apropå läsart. Jag tänker att vi skulle kunna lära oss läsa NT på ett annat sätt om vi hade en större förståelse för GT och den intertestamentala kontinuitet som inte bara är möjlig utan enligt min mening också önskvärd emedan den avvärjer rotlös och famlande läsning samt skänker såväl vidd som djup åt förståelsen av NT och den kristna identiteten. Jag tror resultatet skulle kunna bli en ytterst jordnära och praktisk existensförståelse, en livsförståelse av Gud och människa i samarbete. Vad tror du?
SvaraRadera