Första dagen i Kurdistan

Söndagen den 3 april

Nu har jag varit i Kurdistan/Irak i en och en halv dag. En bra början, intensivt men inte alltför stressigt. Resan från Istanbul – med Atlas Jet, ett turkiskt bolag tror jag –gick bra, tog drygt två timmar. Suleimaniyah Airport var liten men modern. När vi kom ut på andra sidan väntade Lukas från teamet på oss med Kaka Ali, en man som körde en liten buss, som tog oss till CPT:s hus. Jag, Amy och Claire delar sovrum.

Just nu är de fyra personer i teamet här Lukas från Tjeckien, Michel och Peggy från USA och Kathy från Kanada. Igår eftermiddag fick vi praktisk information, på kvällen hade vi andakt och berättade om våra olika livsresor. Det var fint att hela teamet kunde vara med på detta – ofta har man sånt bara inom delegationsgruppen. Idag berättade Michel och Peggy om CPT:s historia i Irak, från 2002 och framåt. Hur de arbetade i Baghdad (mycket intressant, mycket som jag inte kände till), vad de har gjort här i ”the Kurdish North” sedan de kom hit 2006.



På eftermiddagen besökte vi Amna Suraka, fängelse och tortyrcentral under Saddams tid. De har behållit mycket som det var då; i cellerna låg filtar kvar (varje fånge hade en filt, det var deras säng). I vissa rum hade de ställt gipsfigurer som gestaltade scener, bl a av tortyr. I ett rum fanns fem tusen små lampor i taket, var och en symboliserade en by som blev förstörd av Saddams regim.

Imorgon ska vi resa till Halabja och möta människor som drabbades av gasattacken där 1988, då ca 5000 människor dog. Det känns viktigt att få en levande kunskap om den historia som människorna i detta område har med sig, bland annat för att bättre förstå hur de känner och tänker idag. Jag är tacksam att vi har Kathleen som "delegation leader". Hon arbetar normalt som psykoterapeut, och betonar att vi bara ska ta in så mycket som vi känner att vi orkar, att det är okej att gå ifrån om det blir för mycket, att ta tid för sig själv.

So long for now!